reflektioner om sista tiden..
Var på inflyttningsfest hos Mathilda i Nässjö igår=D
Blev en riktigt lyckad och rolig tillställning. Mycket skratt, dricka och roligt folk och rolig utgång blev det...
För min del blev det dock ett litet bakslag på kvällen, men men inget jag kan göra nått åt nu iaf, men jag skäms grymt mycket över det och ber om ursäkt för det till er alla.. men förutom de va kvällen bra.
Har festat varje helg nu jag vet inte hur länge och jag funderar på att sluta med det nu fram till jul? vore bra men har så kul när jag gör det men det e inte så bra för mig tror jag...
Just nu känner jag att jag kan inte öppna mig för någon och berätta verkligen hur jag känner och hur jag mår, ta inte illa upp mina vänner men jag känner att ni e alla upptagna med era egna mål och problem och jag vill inte komma med mina problem då... för tro mig skulle jag öppna mig just nu skulle det sluta med en syndaflod och jag vet att det är jobbigt att ha med någon som verkligen storgråter och göra som det knappt går att trösta, man känner sig hjälplös... jag e verkligen ett vrak inombords just nu p.g.a. olika anledningar som ingen vet om.. inte ens mina närmsta vänner konstigt nog... hoppas att ni kommer orka ståut med mig och inte tröttnar på hur jag e... lovar och fortsätta visa mig från min bättre sidag när vi ses..
Datumet idag gör inte mitt humör bättre direkt... 29 november.... en månad sen vi fick avliva Ivanhoe...
Med honom så dog en mycket speciell del av mig, min tid som hästtjej och det som verkligen gjorde Bjärkholmen till mitt hem försvann... Häppe finns fortfarande kvar, men honom förslker vi hitta ett hem till för det är inte rätt att han ska vara själv här där igen har tid med honom så som han förtjänar just nu...
Det är väldigt tomt utan honom som går omkring här ute och stackars Häppe ser så ensam ut där han går i hagen. Värst var det första veckan då Häppe stackarn gick runt i hagen och ropade efter Ivanhoe, liksom var helt förtvivlad och gnäggade o gnäggade och det gjorde så ont i hjärtat att höra de... tiden läker alla sår, men det kommer ta tid..
en vacker dag...men den är inte idag...
Blev en riktigt lyckad och rolig tillställning. Mycket skratt, dricka och roligt folk och rolig utgång blev det...
För min del blev det dock ett litet bakslag på kvällen, men men inget jag kan göra nått åt nu iaf, men jag skäms grymt mycket över det och ber om ursäkt för det till er alla.. men förutom de va kvällen bra.
Har festat varje helg nu jag vet inte hur länge och jag funderar på att sluta med det nu fram till jul? vore bra men har så kul när jag gör det men det e inte så bra för mig tror jag...
Just nu känner jag att jag kan inte öppna mig för någon och berätta verkligen hur jag känner och hur jag mår, ta inte illa upp mina vänner men jag känner att ni e alla upptagna med era egna mål och problem och jag vill inte komma med mina problem då... för tro mig skulle jag öppna mig just nu skulle det sluta med en syndaflod och jag vet att det är jobbigt att ha med någon som verkligen storgråter och göra som det knappt går att trösta, man känner sig hjälplös... jag e verkligen ett vrak inombords just nu p.g.a. olika anledningar som ingen vet om.. inte ens mina närmsta vänner konstigt nog... hoppas att ni kommer orka ståut med mig och inte tröttnar på hur jag e... lovar och fortsätta visa mig från min bättre sidag när vi ses..
Datumet idag gör inte mitt humör bättre direkt... 29 november.... en månad sen vi fick avliva Ivanhoe...
Med honom så dog en mycket speciell del av mig, min tid som hästtjej och det som verkligen gjorde Bjärkholmen till mitt hem försvann... Häppe finns fortfarande kvar, men honom förslker vi hitta ett hem till för det är inte rätt att han ska vara själv här där igen har tid med honom så som han förtjänar just nu...
Det är väldigt tomt utan honom som går omkring här ute och stackars Häppe ser så ensam ut där han går i hagen. Värst var det första veckan då Häppe stackarn gick runt i hagen och ropade efter Ivanhoe, liksom var helt förtvivlad och gnäggade o gnäggade och det gjorde så ont i hjärtat att höra de... tiden läker alla sår, men det kommer ta tid..
en vacker dag...men den är inte idag...
