R.I.P. Ivanhoe, du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!
Idag den 29 oktober 2009 vid 13:22 fick våran älskade Ivanhoe somna in för gott*gråter*
Som alla i min närhet vet så har min älskling Ivanhoe haft problem med benen ett tag så pappa och jag kämpat för att försöka få honom bra igen... Vi har kämpat och verkligen försökt att få honom bra igen, men de gick tyvärr inte... Vi ville ge honom en chans och hoppas det skulel vända och att han skulle återhämta sig från den bryska behnadligen han fick när han blev utlånad... visst han va sjuk innan vi lånad ut honom men det var det som utlöste att det blev såhär fel tror jag iomed att han blev helt utmagrad och uttorkad stackare och inte hade ork och då fick sämre emunförsvar... men jag vet inte...
Pappa och jag har kämpat med honom sen slutet av juli men nu så va de inget mer vi kunde göra... Det gick så frutansvärt snabbt mot slutet. Han visade inga symtom till att ha ont förrsen för någon dag sedan då han blev halt, men pappa och jag reagerade inte på de först för han brukar få hovbölder någon gång per år på hösten eller våren och bli lite halt... men det var inte så denna gången, utan det va mycket värre och vi märkte att han hade ont i knät... och han blev bara sämre och sämra... så igår kom vi fram till att ha måste få frid och slippa ha ont... Det jobbigaste beslutet som vi någonsin beslutat ihop pappa och jag tror jag=(
Så jag idag fick han somna in*gråter*
Det var det bästa för honom det vet jag mycket väl men tyvärr så gör inte det att det känns mindre inom mig... Saknar honom redan sjukt mycket och det är inte rättvist att han skulle behöva avlivas bara 14 år gammal, han skulle fårtt bli uppåt 30 och fått bli pappa många fler gånger:( men nej hans liv slutade idag...
Vi skaffade honom när han bara var ett år, en vårtig skranglig lite yndling va han, så frutkansvärt ful i början va han*ler' full av vårtor över munnen och åt vatten när han skulel dricka det men han var och har alltid varit så fruktansvärt snäll. Alrdig någonsint försökt med någonting och från det jag var 11 och han riduglig så har jag kunnat rida honom utan problem. Liksom en stor Shirehäst på 1,80 red en liten 11-åring utan några som helst problem, det säger nog allt om hur snäll och foglig han var.
Han fick vara hingst under alla åre som han levde också och red man förbi ston var det inga problem, bara mana på honom lite så gick han förbi dom med utan problem, visst han båste upp sig och blev sjut fin men annars va de inget, försökte inte kasta av en och springa dit utan gnäggade bara sitt yngliga gnägg (ni som har hört honom vet att det var sött skrattretande) sen fick det vara bra..
Haft honom sen han va ett som sagt och när vi skaffade honom var jag 9, så haft honom i 13 år.. Fan kan inte fatta att han är borta även att jag var med när veterinären gav honom sprutan och sedan sa att hjärtan hade slutat slå... Visste att jag inte skulel ha honom i mitt live hela tiden men hade alltid trott att vi skulle sälja dig för pappa inte orkade med arbetet längre, men trodde aldrig att det skulle bli att vi blev tvugna att avliva honom... Min illa Ivanhoe (avo, avocado som vi oxå sa) Ush var många minnen jag har av honom, och alla förutom nu sista tiden är så grymt mysiga och bra! Förstår inte hur jag ska få in på allvar i huvudet att han är borta?!?! Det är verkligen så omöjlig tanke, liksom han skulle ju inte dö! Fan de kommande dagarna kommer nog vara hemska, förstår inte hur jag ska orka med Halloweenfest på lörag=( men ha rköpt dräkt så får försöka men just nu känner jag inte som jag orkar någonting...
Ivanhoe du kommer alltid ha en stor och mycket speciell plats i mit thjärta!
Jättefint kort va, lite lagom mycket tistlar i håret*ler*
Som alla i min närhet vet så har min älskling Ivanhoe haft problem med benen ett tag så pappa och jag kämpat för att försöka få honom bra igen... Vi har kämpat och verkligen försökt att få honom bra igen, men de gick tyvärr inte... Vi ville ge honom en chans och hoppas det skulel vända och att han skulle återhämta sig från den bryska behnadligen han fick när han blev utlånad... visst han va sjuk innan vi lånad ut honom men det var det som utlöste att det blev såhär fel tror jag iomed att han blev helt utmagrad och uttorkad stackare och inte hade ork och då fick sämre emunförsvar... men jag vet inte...
Pappa och jag har kämpat med honom sen slutet av juli men nu så va de inget mer vi kunde göra... Det gick så frutansvärt snabbt mot slutet. Han visade inga symtom till att ha ont förrsen för någon dag sedan då han blev halt, men pappa och jag reagerade inte på de först för han brukar få hovbölder någon gång per år på hösten eller våren och bli lite halt... men det var inte så denna gången, utan det va mycket värre och vi märkte att han hade ont i knät... och han blev bara sämre och sämra... så igår kom vi fram till att ha måste få frid och slippa ha ont... Det jobbigaste beslutet som vi någonsin beslutat ihop pappa och jag tror jag=(
Så jag idag fick han somna in*gråter*
Det var det bästa för honom det vet jag mycket väl men tyvärr så gör inte det att det känns mindre inom mig... Saknar honom redan sjukt mycket och det är inte rättvist att han skulle behöva avlivas bara 14 år gammal, han skulle fårtt bli uppåt 30 och fått bli pappa många fler gånger:( men nej hans liv slutade idag...
Vi skaffade honom när han bara var ett år, en vårtig skranglig lite yndling va han, så frutkansvärt ful i början va han*ler' full av vårtor över munnen och åt vatten när han skulel dricka det men han var och har alltid varit så fruktansvärt snäll. Alrdig någonsint försökt med någonting och från det jag var 11 och han riduglig så har jag kunnat rida honom utan problem. Liksom en stor Shirehäst på 1,80 red en liten 11-åring utan några som helst problem, det säger nog allt om hur snäll och foglig han var.
Han fick vara hingst under alla åre som han levde också och red man förbi ston var det inga problem, bara mana på honom lite så gick han förbi dom med utan problem, visst han båste upp sig och blev sjut fin men annars va de inget, försökte inte kasta av en och springa dit utan gnäggade bara sitt yngliga gnägg (ni som har hört honom vet att det var sött skrattretande) sen fick det vara bra..
Haft honom sen han va ett som sagt och när vi skaffade honom var jag 9, så haft honom i 13 år.. Fan kan inte fatta att han är borta även att jag var med när veterinären gav honom sprutan och sedan sa att hjärtan hade slutat slå... Visste att jag inte skulel ha honom i mitt live hela tiden men hade alltid trott att vi skulle sälja dig för pappa inte orkade med arbetet längre, men trodde aldrig att det skulle bli att vi blev tvugna att avliva honom... Min illa Ivanhoe (avo, avocado som vi oxå sa) Ush var många minnen jag har av honom, och alla förutom nu sista tiden är så grymt mysiga och bra! Förstår inte hur jag ska få in på allvar i huvudet att han är borta?!?! Det är verkligen så omöjlig tanke, liksom han skulle ju inte dö! Fan de kommande dagarna kommer nog vara hemska, förstår inte hur jag ska orka med Halloweenfest på lörag=( men ha rköpt dräkt så får försöka men just nu känner jag inte som jag orkar någonting...
Ivanhoe du kommer alltid ha en stor och mycket speciell plats i mit thjärta!
Jättefint kort va, lite lagom mycket tistlar i håret*ler*
