Fick ett tråkigt besked herromdagen. Vår älskade häst Häppe va tvungen att avlivas... Han fick problem med hovarna igen och denna gången fanns det inget att göra. Min syster hämtade hem honom för bara två månader sedan från det stället som varit hans hem de senaste tre åren, men hon kunde inte ha kvar honom och frågade om min syster ville ha tillbaka honom. Så han fick komma hem igen de sista innan hans tid va kommen. Börja de gråta när jag fick veta det, för även om det var ett tag sedan jag verkligen va en hästtjej och älskade honom mer än allt annat så hade han en mycket speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha! Vi skaffade honom när jag var liten runt 6 år eller nått likande och sedan hade vi honom tills jag va 23 då livet förändrades och han fick ett nytt hem. Så många underbara år med den fina hästen som nu är till ända<3 Många gånger man gick ut i hagen till honom både när man va glad, ledsen, arg eller bara förvirrad och ville va ifred och han bara stod där och jag kunde kramade hans hals och bökade in näsans i hans päls. Han stod snällt där och lät mig hållas och gav mig tröst eller det jag behövde och de fick mig alltid att må bättre. Han lärde sig även att jag brukade ha gosaker i fickerna så han brukade buffla på mig för att få mig att dela med mig... Han va underbar att rida och ibland gick det fort över skog och mark när han var på det humöret, söta Häppe<3 Konstigt hur mycket man kan älska ett djur även om man inte är nära det som förr... borde väl kanske förlorat kärleken till honom kan tyckas, men den har alltid funnits där både när han varit nära och långt borta... Men nu vet jag att han inte har ont längre och det känns bra, men det e klart det är tomt. R.I.P älskade Häppe<3 .